Känslan

Tänk att känslan är så viktig. Den senaste tidens klättring har varit riktig feel-good-klättring. Efter skakig ledklättring i våras har det bara flutit på. Jag har funderat på vad detta beror på. Några saker tror jag är att jag har klättrat massor av 4:or och 5:or i Utby för att få lite rutin på tradklättringen. Vi åkte till Tunaberg, Bohuslän och Italien tillsammans ett gott gäng där alla klättrar på sin nivå och pushar varandra utan att tävla. Jag bestämde mig att släppa alla krav på mig själv, såsom att sätta upp mål att jag ska klättra si eller så hårt innan sommaren är slut osv. Jag bestämde mig även att klättra bara för att ha roligt och bara gå på en led där den rätta känslan infinner sig. Jag behöver inte klara allt som jag går på och det är helt ok att hänga i säkringarna. Och plötsligt har jag lett två 6- utan att det ens var läskigt och för att jag ville (och kanske med en liten push från Petter, tack). Är bara så glad!

 Jag och Magnus på Sprickklätterkurs i Bohuslän med Petter Restorp

 Climb in i Utby