Mot Sola har länge varit en sådan där långtur som jag har gått och tänkt på. Tänkt att den vill jag göra när jag är tillräckligt stark, pepp och erfaren för att klara av den. Första gången jag var i Nissedal för lite mindre än ett år sedan stod jag på campingen och tittade på linjen och tyckte att den var vacker, fast såg lite respektingivande ut. Vid det tillfället klättrade jag ingenting på den sidan av berget utan höll mig till de lite lättare turerna på andra sidan berget. Men nu var det dags och visst var jag pepp! Jag, Lina och Anna hade bestämt att vi skulle göra den tillsammans om den var hyffsat torr. Vi hade hört att det psykologiska kruxet på leden alltid var blött och att det egentligen inte var så svårt, utan mest läskigt. Det riktiga kruxet på leden var ett litet överhäng som var graderat till 6-. Vi hade planerat vem som skulle göra vilken repa och jag var först ut på en lätt repa graderad till 4. Repan var egentligen väldigt lätt men jag hade svårt att hitta några bra säkringsmöjligheter och det kändes lite läbbigt. Nåväl, upp kom jag och hittade standplatsen som bestod av en pitong som jag backade upp med en kam och en kil. Anna var nästa på tur. Hennes repa var graderad till 5+ med ett krux i ett lutande dieder. Anna slet och det såg inte helt lätt ut. Vi följde och tänkte som man alltid tänker när man följer. "Vad svårt det var, tur att inte jag leder detta". Vi kom upp till en ny standplats som var en stor fin hylla med gott om plats. Och det var nog tur för här började kön. Vi fick höra att det var ett replag före oss som var 5 st tillsammans och att detta nog skulle ta tid. Det gjorde det..2 timmar senare kunde Lina fortsätta upp på tredje repan.
Nästa repa var jättefin! Vacker spricklinje som bara fortsatte och fortsatte. Lina klättrade förbi standplatsen och fortsatte upp till en liten hylla där hon byggde stand. Där stod vi ihoptryckta alla tre och det var en befrielse när jag lämnade standet och fortsatte upp på fjärde repan. Första biten bestod av lätt scrambling och sen stod jag vid ett litet överhäng med en spricka. Är detta kruxet? tänkte jag. Det såg inte så svårt ut..Äsch tänkte jag..jag fortsätter. Kruxet kan inte komma ännu. Jag gick upp i det lilla taket och satte in en lila och en röd kam. De satt perfekt och jag fick in handen i ett fint jam. Jag gick förbi det lilla taket och hann tänka "oj, det var allt lite tungt ändå". Det här var nog kruxet trots allt...Sen var jag förbi och den nästföljande spricklinjen som jag följde uppåt kändes med ens enkel. Jag kom upp, byggde stand och tittade upp på nästa repa. Genomblöt..jojo..Anna skulle allt få något att bita i. Resten av leden flöt på bra. Anna ledde den blöta kruxrepan med glans och jag gjorde den sista repan till toppen (med viss ansträngning i den lilla kaminen som kom på slutet). Det var tre trötta men nöjda tjejer som kom tillbaka till campingen när solen började försvinna bakom bergen :)
Mot Sola bet ifrån bra. Det var vi alla tre överens om...
