Klätterhöst

Det har varit en fantastisk klätterhöst so far. Tre helger i rad har varit klätterbara och det är stort i Göteborgssammanhang. Ninja var iväg på planerad klätterträff tillsammans med GGH i Bohuslän på Klättertorpet. Som alla andra gånger jag anlänt till klättertorpet infann sig den där välkomnande stämningen och lugnet som detta ställe har en förmåga att skapa. Vi fick en kanonfin klätterhelg med besök på Galgeberget och Välseröd, massor av fina leder, mys vid brasan och trevligt häng. Flytet som infann sig redan i början av sommaren höll i sig och allt kändes bra på ett par av Bohusklassikerna som vi gick på. Ända tills vi kom till Välseröd och jag ville ta revansch på en bred spricka (som då jag senast gav mig i kast med var graderad till 5+). En stor Ek står mitt i insteget och den blev den fungerade som reträtt då jag insåg att en kam storlek större hade vart fint att ha. Nåväl..den här gången blev jag erbjuden att låna två kammar modell större och begav mig med friskt mod upp till den breda sprickan för andra gången. Jag hade även publik i form av "de välvilliga klättrare som lånat ut sina stora kammar". Ivrigt påhejad fick jag även veta att leden jag klättrade blivit nedgraderad i den nya förföraren till 3+. Det blev ingen stilfull promenad upp som jag tänkt, utan snarare blod, svett och tårar. Kommentarer från mig som: Är detta verkligen rätt led? Och jag kommer dö! Vad löst det är...

För er som undrar så kom jag upp tillslut..desperat och inte stilfullt på något sätt. Det var en kamp och sammanfattningsvis hade nog lite träning i Offwith inte skadat :( Här finns inga bildbevis utan jag skickar upp ett foto från när Anna klättrar DNA i fin stil istället. 

Första långturen

Aldrig trodde jag väl att jag skulle komma iväg till Nissedal detta året. Vi har gjort ett par försök under våren och början av sommaren men vädret har alltid satt stopp. Sista helgen i september satt jag dock tillslut i bilen på väg. Jag måste erkänna att tillochmed tidsoptimistiska jag tyckte att det kanske var väl långt att köra upp över en helg, men detta var ju förmodligen sista chansen så jag tog den. Och det ångrade jag inte. Leder som aldrig kändes som de skulle ta slut, fin sprickklättring, sva-klättring och soligt väder! Jag var äntligen tvungen att lära mig använda min självlåsande broms (som så fint har suttit på selen och glänst).  Jag fick lära mig att rephantering med dubbelrep är ungefär dubbelt så krångligt och Route Finding kan vara nog så svårt. Mycket lärorikt med andra ord. Till våren måste jag tillbaka, det är säkert!