Tradpremiär

Nu har utesäsongen verkligen kommit igång. Jag har fått till tre tillfällen i Utby och Gärdsås och det har varit underbara dagar med mersmak. Mitt mål denna säsong är att få gjort många många leder i 4-5 registret för att få lite bredd på tradklättringen och sluta vara så j-la nervös! Än så länge har jag lett 3 fyror och 6 femmor och visst kommer nervositeten så fort det blir lite kruxigt, tungt eller svårsäkrat. Så fort jag blir ståendes en stund och letar säkringar börjar benen skaka, FAST jag vet att säkringen under sitter bra, FAST jag andas långsamt och kontrollerat och FAST jag inte låter tankarna, tänka ut läskiga scenarion. Vet inte riktigt hur jag ska bli kvitt det. Tickar lederna som jag bestämt mig för trots benskak, men är inte riktigt nöjd..får för mig att upplevelsen trots allt skulle bli ännu bättre om det inte kändes som att fötterna skulle skaka av fotstegen. Några tips? Fallträna på bult är min nästa plan, eftersom boken jag läser påstår att det ska vara nyttigt. Men om det hjälper mot benskak..det vet jag inte. Nåja underbara dagar vid klipporna, med fantastiska vänner och gott fika gör ju det hela svårslaget trots allt :)

Alla var i Gärdsås denna söndag

 

 

 

 

Jag och Magnus på Jappe och Jug

Camilla säkrar på fredagens led

Magnus leder Jappe

Jenny säkrar

Peter på Jug

Vår!

Egentligen hade det inte gjort något om vintern hade fått stanna åtminstone ett par veckor till.  Jag var inte riktigt klar med snön..skridskor och skid-behovet var inte riktigt mättat. Men jag klagar inte. Att kunna sitta utomhus med barnen på förskolan och dricka varm choklad och äta ostsmörgås till mellanmål är underbart! På arbetstid dessutom. De här dagarna gör att allt slit med overaller och regnkläder under vinterhalvåret betalar sig :) Dessutom kan man klättra efter jobbet. Mörkret kommer inte så tidigt så jag och Daniel stack ut i Torsdags för min första eftermiddags-ute-klättring detta året. Målet var Bräcke som nästan ligger runt husknuten för mig. Fina soliga väggar med roliga problem blev belöningen. Längtan efter den första grillningen kom smygande och idag vågade jag toppa ur på den där bouldern. Läskigt som attans var det..men jag gjorde det, två gånger till och med.

Det går lite framåt med klättringen just nu. Jag har länge fått känslan av att stå still på samma punkt och stampa.  Jag försöker bouldra mycket och upplever att det går bättre och bättre. Det är inte riktigt lika läskigt att toppa ur som tidigare. Vi läser boken "9 of 10 climbers makes the same mistakes" och för diskussioner runt boken på våra Ninja-träffar. Vi har nu läst första kapitlet och pratat mycket om svagheter och styrkor i klättringen. Det första steget är att hitta våra egna svagheter. En av mina svagheter är helt klart överhängande klättring. Rädslan att falla på led är en annan. Detta har jag nu försökt utsätta mig för de två senaste inomhusklättertillfällena. Jag har lett på den överhängande ledväggen på labbet, men inte fallit ännu. Ledklättringen kändes dock bra och det är jag glad och lite stolt över. Nästa steg är att leda hårdare och ta ett par fall. Tanken är att vi ska filma varandra när vi klättrar och försöka hjälpas åt och identifiera våra svagheter. Det ska bli roligt :)

Anna sliter på Goldfinger