Vår!

Egentligen hade det inte gjort något om vintern hade fått stanna åtminstone ett par veckor till.  Jag var inte riktigt klar med snön..skridskor och skid-behovet var inte riktigt mättat. Men jag klagar inte. Att kunna sitta utomhus med barnen på förskolan och dricka varm choklad och äta ostsmörgås till mellanmål är underbart! På arbetstid dessutom. De här dagarna gör att allt slit med overaller och regnkläder under vinterhalvåret betalar sig :) Dessutom kan man klättra efter jobbet. Mörkret kommer inte så tidigt så jag och Daniel stack ut i Torsdags för min första eftermiddags-ute-klättring detta året. Målet var Bräcke som nästan ligger runt husknuten för mig. Fina soliga väggar med roliga problem blev belöningen. Längtan efter den första grillningen kom smygande och idag vågade jag toppa ur på den där bouldern. Läskigt som attans var det..men jag gjorde det, två gånger till och med.

Det går lite framåt med klättringen just nu. Jag har länge fått känslan av att stå still på samma punkt och stampa.  Jag försöker bouldra mycket och upplever att det går bättre och bättre. Det är inte riktigt lika läskigt att toppa ur som tidigare. Vi läser boken "9 of 10 climbers makes the same mistakes" och för diskussioner runt boken på våra Ninja-träffar. Vi har nu läst första kapitlet och pratat mycket om svagheter och styrkor i klättringen. Det första steget är att hitta våra egna svagheter. En av mina svagheter är helt klart överhängande klättring. Rädslan att falla på led är en annan. Detta har jag nu försökt utsätta mig för de två senaste inomhusklättertillfällena. Jag har lett på den överhängande ledväggen på labbet, men inte fallit ännu. Ledklättringen kändes dock bra och det är jag glad och lite stolt över. Nästa steg är att leda hårdare och ta ett par fall. Tanken är att vi ska filma varandra när vi klättrar och försöka hjälpas åt och identifiera våra svagheter. Det ska bli roligt :)

Anna sliter på Goldfinger