Äntligen Sol!

Yr och Smhi spår sol och mycket vind första arbetsdagen efter julledigheten. Typiskt..Solen har ju verkligen "lyst" med sin frånvaro alla andra dagar. Men ut ska vi! Jag tar ut mina sista komptimmar och får med mig Daniel och Caroline ut för att testa boulderingen i Ulvås (Opaltorget). Ulvås visade sig vara ett fint område med mycket blandade problem i olika svårighetsgrad, som ligger vackert beläget i skogen. De flesta av de problem som vi provade låg ganska öppet och torkar alltså fort. En annan fördel var att många av problemen hade bra landningar vilket ju är trevligt, eftersom jag ju är en ganska mesig bouldrare :)

Daniel imponerar på "The once and future ex 5+

Caroline klättrar en fin 4+

Ögonblicket när man inser att man kommer falla av..

Jag på "Jeeves takes charge" 4-

Caroline på samma problem

Utflykt till Uddevallas klätterklippor

Julledigheten spenderades i ett regnigt Uddevalla med mycket god mat, filmkvällar, öl med vänner och naturligtvis passade jag på att kolla in klätterutbudet i min hemstad. Det var bättre än väntat :) Vi hann med att besöka tre klippor av det 20-tal som är med i Bohusföraren. Alla klipporna hade mycket kort anmarsch och var lätta att sätta topprep på om man så vill.

Första stoppet var Hammaråsberget som är ett flackt berg som torkar upp snabbt efter regn. Klippan ligger lättillgängligt bakom en lekplats och ett par hyreshus. Den har bara 3 leder, men en av dem såg riktigt fin ut och hade tillochmed blivit belönad med en stjärna i föraren.

Robin Hotta en välsäkrad 4+ *

Nästa klippa åkte vi förbi på väg till julfirandet. Skomakarberget ligger mitt i centrala Uddevalla på Kämpegatan och instegen till lederna är i princip från trottoaren. Det finns en  led som heter "Trafikfaran" som är 25 meter lång. (med Uddevallamått mätt en lång led). Den blev jag riktigt sugen på att göra i vår.

Skomakarberget. "trafikfarans" insteg är precis till vänster om skylten.

Den sista klippan vi åkte förbi är egentligen en samling av 4 olika småklippor. Vi besökte de två som verkade mest intressanta. Området kallas för Samneröd, ligger i Söderläge och torkar snabbt.

Här är nedre väggen som har belönats med åtminstone 4 stjärnleder

Men finast tyckte ändå jag var övre väggen. Den har hög fikapotential och har också en jättefin Bouldervägg precis nedanför sig :)

Den här finger och handjamsprickan var ensam värd utflykten. "Skjutvarning" 6 en trestjärnig led.

precis nedanför till vänster ligger en jättefin Boulderklippa.

Hit kommer jag åka så snart det blir torrt. Det är ett som är säkert!

En helt vanlig lördagsförmiddag på Ramberget

Jag och Magnus beslöt oss för att ge oss ut för att utforska Ramberget (som ju faktiskt ligger runt hörnet för oss båda). Vårt mål var att hitta Stora plattan och Svarta väggen som är med i föraren men som ingen av oss sett på spontana promenader i området. Glada i hågen hittade vi redan i backen upp mot berget ett block som kanske går att klättra på. 

 Väl uppe på toppen bestämde vi oss för att försöka lokalisera Stora plattan först (vilken visade sig vara lättare sagt än gjort). Vi klättrade runt på slippriga klippor rätt länge och hittade intressanta boulderproblem som jag förmodligen aldrig kommer att hitta tillbaka till.

Här är ett av dem

Vi fortsatte vårt sökande och träffade en jättesöt räv! (som vi först trodde var en katt).  Tyvärr hade räven så bråttom att jag inte fick med den på bild. Tillslut hittade vi iallafall till Stora Plattan som det största klätterområdet på Ramberget heter. Såhär ser det ut.

Leden "stora plattan" En stjärnled. Den här blev jag lite sugen på att göra

Stora diedret såg också fin ut. Lite blöt dock..

ett projekt till våren kanske?

Den här aréten blev vi ganska sugna på att prova på topprep. Visst ser den fin ut!

Vi letade vidare för att hitta Svarta väggen. Och den var verkligen svart..och blöt..Magnus ville göra Shadow on the wall som är linjen till vänster på väggen.

På vägen tillbaka hände en ganska lustig (och lite konstig) sak. På en stenmur låg en tjej i vit kort klänning och poserade i kylan. Det såg verkligen jättekallt ut. En fotograf stod framför och fotograferade för fullt. När vi närmade oss kastade sig fotografen fram och skylde henne med en stor filt. Man vet aldrig vad man får se på Ramberget. Så kan det vara en helt vanlig dag på Ramberget :)

Vi trotsar regnet

När vi fikade kom till och med solen fram!  Lussebulle är hörnet till höger i bilden

Glada med magar fulla av julgodis och bulle.

Anna jobbar på sitt projekt Knäck.

Det kan tyckas att allt regn som kommer ner borde ta slut. Men icke. I Göteborg kan det tydligen regna hur mycket som helst, och då gärna från sidan så det tar sig in överallt och man blir sådär kall och blöt ända in på kroppen. Tänk om allt detta hade kommit som snö. Magiskt! Men efter två underbara vintrar (med inköp av både långfärdsskridskor och längdskidor) här på västkusten, är det nog att vara väl optimistisk. Så en söndagsmorgon i december slutade det regna! Jag och Anna beslöt oss för att ge oss ut för att åtminstone ta en promenad bland stenarna för att se om vi inte kunde hitta något torrt. Vi kan ju alltid fika tänkte vi och laddade med lussebullar, varmt att dricka samt en obegränsad mängd julgodis. Väl i Gärdsås hittade vi 2!! torra fina stenar som vi kunde klättra på.  Vi gjorde några riktigt trevliga slabbar i 3+ graden, tittade på klassikern sockerbiten och bestämde att det var tillräckligt att just bara titta idag.  Men en annan dag när vi känner oss modiga ska vi pröva! Eftersom det var lite ont om torra saker denna dagen så hittade vi två nya projekt som fick namnen "Lussebulle" och "Knäck". Det blev en underbar dag med mycket fika och skratt som kommer ge mig kraft att klara av att rodda luciatåget på förskolan med 60 barn på tisdag.